Ändring av karriärsmål..

Tussen har en tid varit helt på det klara med att hon ska bli brandman när hon blir stor.

I dag när vi satt vid köksbordet och pratade sa hon plötsligt att hon skulle bli dagisfröken! Det är såklart ett kanonjobb, men långt ifrån de arbeten Tussen har pratat om tidigare. Sen förklarar hon dock att "njaaeee, ja ska kanske inte bli dagisfjöken pjecis... ja ska bli häxa som skjämmer dagisbanen!"

Plötsligt känner jag igen min Tuss igen....

Naturtomt?

I bland kan jag tänka att vi kanske överdriver det där med naturtomt något?

Uppfinningsrik!

I bland stöter man på saker man inte vetat att man knappt kan leva utan, ni vet säkert precisvad jag pratar om. Sådana där saker som är finurligt uttänkta, underlättar livet maximalt och .. ja, jag vet inte allt!

Fantastiskt är det iaf!

Förra veckan kan jag ha stött på en sådan uppfinning igen. Eller ja, kanske inte jag precis, men jag har iaf sett den!

Mannen i mitt liv kom hem på lunch från jobbet och hade alltså inte bytt om från arbetskläderna. Normalt sett ser jag aldrig hans arbetsskor som är portade här hemma och snällt får vänta på trappen, men denna gånen var jag med ut och möttes då av denna uppfinning!

Sievi Roller S3!

En skyddssko där man inte behöver knyta några omoderna skosnören, men ändå får en valfri hårt "knuten" sko!

Fnissar fortfarande åt denna fantastist roliga lösning åt "problemet"!

Undrar o det går att "byta snören" vid eventuellt slitage..?

Mini har många järn i elden....

I dag blev det återigen tyst om lilla mini på rummet.
Vis av erfarenheten gick jag dit och möttes av en lätt rodnande 3-åring med händerna bakom ryggen.
Vis av andra erfarenheter tog jag ett djupt andetag, satte mig på huk framför barnet och frågade lugnt leende vad hon hade bakom ryggen.

"Det äj inte mitt håj! Det äj pappas!" var det inte helt ärliga svaret.

En sekundsnabb överblick senare hade jag dragit slutsatsen att friseringen inte var allt för illa, och fortsatte lika lugn: Jaha... Men vart har du lagt saxen lilla gumman? Det trollades fram en liten nagelsax från ett finurligt gömställe och sedan kom nästa hand fram med spretandes fingrar "Häj haj ja inget håj å de kom baaja liite blod!". Hon hade visst klippt naglarna också...

Ett plåster senare ser jag hårlockspåret som leder från badrummet till tjejernas rum.

Ja ja... Fingrarna satt ju kvar även den här gången.

Hmm...

Ibland funderar jag lite....

I kväll när jag skulle natta mini kände jag något hårt under kudden. Inget mindre än en blocknyckel faktiskt!

Själv påstår hon att hon behövde den för att "skjuuva lite då å då såklaajt!"

Knäckt!

Jag har fått en ny "hang-up".

I sommar tillbringade jag ett par dagar i Stockholm med min bästa barndomsvän och mina två stora tjejer. Min vän köpte detta knäckebröd och sedan dess är jag fast!

Äventyr!

I helgen var jag och näst yngsta dottern på oxhälja, precis som sig bör.

Något nytt, unikt och med största sannolikhet en engångsföreteelse var att hon, den lilla spensliga 5-åringen (snart 6 då), lurade med mig upp på en guidad visning i kyrktornet! De vindlande trätrapporna, av mycket varierande kvalitet, tycktes aldrig ta slut. Till sist kom vi iallafall fram till en taklucka (!) som vi med möda slättrade upp genom, och då befann vi oss.... HÖGST UPP!! Japp! På bilden ser man små gluggar över klockan på tornet, detta visade sig vara en typ av balkong där vi stod ca 8 personer (jag var mest bara glad över att både jag och dottern fortfarande levde, så jag räknade inte så noga..).

Vi tog oss levande och välbehållna ner igen, men jag är fortfarande lite i chock får jag erkänna. Jag blev så snabbt övertalad till detta äventyr att jag råkade glömma min höjdskräck...