Tömd?

Jag har under en längre tid funderat på om mitt tempo är så hälsosamt. Jag var i stort sett säker redan i våras att jag skulle ta iaf en termins studieuppehåll eftersom jag kände mig helt slut, dränerad på all ork och energi. Efter en del velande i sensommar föll jag ändå in i studernas värld igen, tyvärr vill jag påstå med facit i hand. Jag ÄR verkligen slut.... Har ingen ork eller engagemang, jag är INTE lik mig och jag gillar det INTE! Nu är alltså den stora frågan, ska man ta ett studieuppehåll eller ska jag fortsätta att försöka ta livet av mig? Nej, frågan är snarare när. Omgående, mitt i en termin? Ja, det vore nog bäst för mig som individ, men inte för familjens ekonomi... Efter jul? Håller jag januari ut? Ja, kanske.....

Omdebatterat...

Jag har reflekterat en del över ett hett diskuterat ämne, utbildning vs erfarenhet.
På arbetsplatsen, på universitetet, på förskolan, fritids och i skolan är det här ett ämne som med jämna mellanrum orsakar något som kan liknas med en annalkande storm!



Jag känner till akademiker som menar att man bör ha en akademisk utbildning för att räknas i arbetslivet, jag känner också till yrkesutbildade som anser att akademiker är boksidevändare med en massa inlärda fina ord utan kunskap om vad riktigt arbete egentligen innebär. Jag vill dock påstå att de flesta har en lite sundare syn på världen än så.

Likväl är detta enn riktigt känsligt ämne.

Jag vill mena att det ena inte måste utesluta det andra.

När man söker ett arbete och får höra att man är överkvalificerad funderar jag lite till.... Överkvalificerad... Säger det att jag är BÄTTRE än det arbetet jag sökt? Nej, absolut inte! Men vad menar de då? Ska jag inte som välutbildad kunna jobba med det jag vill, så länge jag också innehar de kvalifikationer arbetet kräver?

Om jag är barnskötare med 30 års erfarenhet, ska jag då idag behöva gå över till en kökstjänst som innebär huvudansvar för disken på en förskola och bytas ut mot en nyexaminerad förskollärare för att det nu bara ska finnas förskollärare i förskolan?

Jag kan ibland förstå varför akademiker får det hett om fötterna. Inte nödvändigtvis för att de är dryga, kunskaps-supermänniskor, utan för att man med en gedigen utbildning ibland petar bort erfarna, duktiga människor från deras arbeten, inte på grund av lämplighet utan enkommet av utbildningen, som faktiskt inte idag ens kräver några bevis på lämplighet.

Jag önskar verkligen att man kunde visa respekt för varandras efarenheter, oavsett om de kommer från yrket eller utbildning, och dra nytta och lärdom av varandra!

Med det här inlägget vill jag naturligtvis inte peta någon i ögat, varken akademiker, yrkesutbildad eller outbildad. Med mina benämningar menar jag naturligtvis skolor man studerat vid, livet skola lär oss alla vår beskärda del!

Det vore roligt att få höra era åsikter och tankar om det här!

Skam och sorg

I dag skäms jag över mitt gnäll igår.

Jag blev brutalt påmind om hur skört livet är och hur värdefull all tid med de människor vi vill ha nära är. Familjen, vännerna, släkten och kollegorna - alla har sin plats och jag vill inte vara utan någon av dem.

Att man kan känna stark samhörighet med en människa och ett kollegie man aldrig träffat kanske är märkligt. Men arbetar man under samma, lite annorlunda, förhållanden så tror jag samhörigheten stärks, även långväga.

I dag ska jag iaf vara glad och tacksam över att jag känner att jag ska ta några huvudvärkstabletter!

Uppfinningsrik!

I bland stöter man på saker man inte vetat att man knappt kan leva utan, ni vet säkert precisvad jag pratar om. Sådana där saker som är finurligt uttänkta, underlättar livet maximalt och .. ja, jag vet inte allt!

Fantastiskt är det iaf!

Förra veckan kan jag ha stött på en sådan uppfinning igen. Eller ja, kanske inte jag precis, men jag har iaf sett den!

Mannen i mitt liv kom hem på lunch från jobbet och hade alltså inte bytt om från arbetskläderna. Normalt sett ser jag aldrig hans arbetsskor som är portade här hemma och snällt får vänta på trappen, men denna gånen var jag med ut och möttes då av denna uppfinning!

Sievi Roller S3!

En skyddssko där man inte behöver knyta några omoderna skosnören, men ändå får en valfri hårt "knuten" sko!

Fnissar fortfarande åt denna fantastist roliga lösning åt "problemet"!

Undrar o det går att "byta snören" vid eventuellt slitage..?

Hmm...

Ibland funderar jag lite....

I kväll när jag skulle natta mini kände jag något hårt under kudden. Inget mindre än en blocknyckel faktiskt!

Själv påstår hon att hon behövde den för att "skjuuva lite då å då såklaajt!"

Tid...

Tid är både ett relativt begrepp och en bristvara i mitt liv.

Jag vill ha mer tid att använda hur jag vill,

jag vill ha mindre tid att göra måsten på,

jag vill stoppa tiden!

Ja, jag vill ibland stoppa tiden...

Som när jag hittar bilder på min näst äldsta dotter i kameran och börjar fundera på vart mitt lilla trollbarn tog vägen och när tusan förvandlades hon till tonåring?!?

Tumlad..!

De senaste dagarna har varit mycket omtumlande.. De har både smakat och kostat, vilket nog är riktigt bra! De senaste veckorna har präglats av illa tandvärk och mestadels ångest över att inte orka fokusera på studierna, men den här helgen har jag haft viktigare bestyr!

Fredag kväll ägnade jag åt den eviga klädsorteringen. I detta kaos lyckades jag hitta inte mindre än 3 olika ställen vi lagt uddastrumpor på under riktigt lång tid! :-S Dottern blev lovad 1 krona för varje hopparat par, någon som vågar sig på en gissning hur många kronor hon tjänade!??! JAG blev iaf lite rädd! (Maja - du får inte svara..)

Lördag jobbade jag först 8-17 och sedan hem till svärmor där jag mötte upp man och två småtroll. Trollen lämnades kvar och sedan åkte jag och mannen hem till goda vänner för mat, vin, öl, utomhusbubbelspa och sällskapsspel. Kvällen/natten var faktiskt så rolig att jag och maken aldrig kom oss för att åka hem! Vid femdraget lånade vi iaf varin sovplats och tog oss några (få) timmars sömn.

Söndag morgon inogs frukosten i soffläge.. ;o) Efter en stund insåg vi dock att vi var tvugna att ta oss vidare och fick en mycket god lunch hos svärmor när vi hämtade trollen. Väl hemma fick jag finfina kort, puss & kram på mors dag samt ett riktigt spännande spel till WII!! Återkommer när jag hunnit testa! Igår var de rörelserna lite olämpliga.. ;o)

På eftermiddagen åkte jag och Syster Yster till mor och mormor för att fira mors dag. Detta blev ett besök som satte sig i själen och som la känslor av otillräcklighet, glädje, stolthet och sorg om vart annat. Insikt.

Nu är det ny vecka med nya utmaningar men jag ljuger om jag påstår att jag har massa ny energi. Jag har haft en underbar helg som gett mig insikt över vilken lyckligt lottad person jag är, både genom mina vänner och min familj. Nu tar vi en sak i taget.

Dränage...

Jag funderar på hur det kommer sig att ena dagen ger en aktivitet massor av energi och man är hur pigg som helst när man kommer hem och nästa dag är man helt dränerad på energi av samma aktivitet?!
I går var en dränerande dag och jag hade inte mycket ork kvar när jag möttes av den stormande barnaskaran hemma i dörren. Nu är det kanske så att det bara är två av fyra som stormar, men de märks kan jag lova! "MAAAMMAAA!!! Jag har saknat dig JÄÄÄTTEMYCKE!!!!!" Gott! Men jag undrar ändå ibland om man är för tillgänglig när en dag på jobbet gör barnen nästan är galna av lycka av att man kommer hem igen.... :o) De stora har också många frågor, krav och önskningar innan man kommit ur skorna och det är inte populärt att få vänta ytterligare en stund med sina önskemål.

I dag har 11-åringen och en kompis tagit bussen in till stan. Hon har inte åkt själv förut utan jag har skjutsat hit och dit, men nu ville de ta bussen och det är ju jättebra... Eller hur..?

Funderar...

....på om jag verkligen har alla getter hemma ibland! När vi efter att ha haft sjuka/hemmavarnade barn nu i drygt 3 veckor (2dagar undantaget) så ligger vi efter i kvadrat när det gäller vårt hem, julstäd och annat nödvändigt ont. När vi idag insåg att vi ligger riktigt RISIGT till tidsmässigt bad vi barnens farmor om en akutinsats. Sagt och gjort vi körde dit de två små för att få några få timmar att stöka på, och vad gör vi??? MÅLAR OM!!! Ja, inte allt utan en del, men ÄNDÅÅÅ!!!!! Nå, det blir ju lite jul-snyggt i det hörnet iaf..!

Normalt?

En god vän skrev att jag hade ett vackert tankesätt och att hon önskade sig hälften. Detta fick mig givetvis att fundera en del. Tänker vi olika och gör vi i så fall det i sådan grad att man önskar sig annorlunda?
Nå, det jag nu funderade på var att denna vän som kommenterade tankesättet, är en fantastisk person som tagit sig över massor av berg och simmat genom sjöarna i dalgångarna utan kramp. Hon har också tagit modiga beslut och är en stark förebild för många - inte minst mig! Hur och inte minst VARFÖR skulle hon vilja tänka annorlunda?
Jag tycker man ska tänka som man gör - så länge man passar sig för att bli normal!
Normal är ett otäckt ord som jag egentligen inte alls förstår. Normal... För vem? Jag brukar kalla mina ungar normalstörda - DET är ett bättre ord! Normalstörd... Det rullar bra på tungan tycker jag. Det var en annan god vän, som precis som vi har diagnoser i familjen, som skulle beskriva sitt andra barn, normalstörd. Japp! Känns bra!

När vi ändå är inne på diagnoser och annat smaskigt kom jag att tänka på en annan sak.
Jag har "lite" problem med att få ordning på mina studier.. Jag känner ett starkt motstånd och KAN inte ta tag i livets måsten.
Min kära syster ringde en dag och meddelade glatt (hon lider av samma åkomma) att hon hittat vår diagnos (den FINNS på RIKTIGT!) - SYSTEMÅNGEST! Ja, man klarar inte av att sorteras in i fack och bli tillsagd exakt vad man ska göra när - typ. Min goda barndomsvän frågade efter att jag berättat detta för henne om det var obotbart. Va? Tänkte jag, jag vill inte BOTA detta, det känns ju sunt! Unik i sin annorlundahet, det är jag det ;o)

Dotterns fundering.

Äldsta dottern satt och filosoferade i bilen.

J - Mamma. Visst är det så att tiden går fortare när man har roligt?
Jag - Ja.
J - Visst är det så att ett skratt förlänger livet?
Jag - Mmm..
J - Då borde det ju gå jämt upp i alla fall!

Klok och befogad spekulation tycker jag!
Om tiden går fort är det bra att livet blir länge.

Fundering...

I bilen på väg hem frågade Nemi 4,5 år

- Mamma, är vi i Paris nu?

Jag svarade givetvis nej och då kom den omedelbara motfrågan

- Nähä, men varför står det ett eiffeltorn där då??

Ibland önskar man att man kunde se hela tanken....

För-test?

Ibland undrar jag om allt verkligen har en mening...? Om det nu skulle vara så kan man ju undra lite över exempelvis mitt snart desperata sommarvikariat-letande. Vissa vikariat har jag redan sökt. De där smidiga som vill ha ansökan via nätet. Men nu finns det ju också de som vill ha sitt brev och meritkopior på en gång och DÅ får jag tydligen problem! De fyra senaste dagarna har jag kämpat med detta och då har det sett ut ungefär såhär:

* Personligt brev skrivs = lätt

* Personligt brev skrivs ut = inga problem!

* 2 missar upptäcks i personligt brev = inte bra!

* Personligt brev skrivs om och skrivs ut = bra!

* Betyg och intyg ska tas fram ur lådan.

* SHIT!! Lådan finns inte kvar = möbel utbytt = vart fan är intygen??

* Intygen hittas efter 2 timmar.

* Intygen scannas... INTE!!

* Scannern kopplas om och gås igenom.

* Frun i huset vill spränga scannern.

* Maken försöker fixa scanner som inte går att fixa.

* En strimma hopp infinner sig när plötsligt scannern ger ifrån sig nya ljud och skrivaren börjar hosta!!

* Skrivaren har slut på FÄÄÄRG!!!!


Jag ger upp nu och tar nog med papperen till uni på fredag...... För visst är det här bara en för-test på jobbet jag tänkte söka och det undersöker hur trägen och ihärdig jag är??

Påminnelse.

Ibland får man en tankeställare. En påminnelse om vad som är viktigt i livet. Plötsligt blir alla små triviala irritationsmoment smått charmiga minnen som påminner om att man lever.

Kreativitet och funderingar.

Åter igen har jag hittat ett märkligt foto i kameran vid överföringen..... Jag undrar ja......


Det jag egentligen vill visa var morgonens krativitet. De små har roat sig med lego en länre stund nu. Bygget är såklart utökat sedan fotot togs, men de leker fortfarande relativt krigsneutralt!

Fundering...

Hur kommer det sig att man hittar sådana här bilder i kameran, och vad betyder de egentligen?

Trafikfenomen.

Som ny körkortsinnehavare får jag fortfarande en hel del funderingar när jag är ute och kör på vägarna. Sträckan Karlstad - Kil kör jag nästan dagligen och flera gånger varje vecka inträffar samma sak. Vägbanan har växlande ett och två körfält samt att vägen har mitträcke. Jag är en (iaf relativt) lagtrogen bilist.
Fenomenet är följande: jag får en rad bilar framför mig. När det är enkelt körfält stoppar första bilisten upp trafiken genom att köra 75-80 km/h på 90-väg. När det blir två körbanor och äntligen möjligt att köra om, ja då ÖKAR klossen längst fram farten till ca 95 km/h. Varför??

Kalsong.

"En klassisk modell utan gylf och med mjuk resår"

En fundering slog mig strax efter frukost då vi stod och sorterade upp dotterns försäljning utav newbody underkläder (kanonbra grejjer förövrigt).

En klassisk modell utan gylf och med..... GYLF!?

Är det bara jag som är ytterst tveksam till den uppfinningen? VARFÖR skulle man vilja använda en sådan?

Det känns som om kalsong-gylfen representerar både lathet och dumhet i sin storhet.

NewBody har ju ingen, så det går ju an, men att ens behöva försvara sig mot denna märkliga ... ja vad ÄR det eg? Kiss-lucka?? Har ALDRIG sett något liknande på trosor - tack o lov.

Mat?

Mina fyra små änglar är individer och väldigt olika sådana. självklart även när det kommer till mat. En av de få saker de alla tycker är väldigt gott är kall falukorv, självklart rätt sort då...

I dag när jag stod och skar upp några skivor till mini föll min blick snabbt på förpackningen. "Förpackad i skyddande atmosfär" stod det. Vad menas med det egentligen? Jag ser människor iklädda skyddsutrustning a´la rymddräkt står på rad i en kritvit, steril lokal och förpacka falukorv. Är det just bara förpacknings-skedet som är skyddad? Hur och vart GÖR de korvarna då??

När jag skulle fylla på korvskålen kikar jag lite skrämt i ögonvrån på etiketten igen. "Färskvarugaranti". Det är tydligen inget man kan ta förgivet. Och vart lämnar det de varor det INTE står på??
Förvirrad, nyfiken och lite upprörd kikar jag igen. "Äkta svensk falukorv med god köttsmak". Det är väl inte HUNDMAT jag köper för i helvete!! God köttsmak!! Äkta svensk... Vad skulle den vara annars? Oäkta svensk? tankarna snurrar...
Vad växer mina barn upp på för mat egentligen? Vi jobbar hårt med att välja ekologiskt och närproducerat så långt plånboken räcker, men vad ÄR det egentligen?

NEJ!!!! STOPP!!!!! Jag vill inte veta....

Jag tror jag börjar få migrän...

Jag tror att jag tror..

Ja, jag är en virrpanna.
Men jag funderade på om det inte är så att man tolkar olika teorier olika beroende på sin egen situation? Om jag exempelvis har mycket pengar (vilket jag tyvärr inte är begåvad med...) så utgår man ifrån det och inte ifrån att ANDRA kanske har mindre? Eller om man lever i ett dåligt förhållande så utgår man ifrån det... Visst är de allra flest utav oss så enkelspåriga i större delen utav vår vardag och förmodligen också i vårt sätt att tänka?
Nu påstår jag inte att vi är simpla, enkelspåriga människor som bara tänker på sig själva, absolut inte!! Jag bara spekulerar i all enkelhet ja... ;o)