Mini har många järn i elden....

I dag blev det återigen tyst om lilla mini på rummet.
Vis av erfarenheten gick jag dit och möttes av en lätt rodnande 3-åring med händerna bakom ryggen.
Vis av andra erfarenheter tog jag ett djupt andetag, satte mig på huk framför barnet och frågade lugnt leende vad hon hade bakom ryggen.

"Det äj inte mitt håj! Det äj pappas!" var det inte helt ärliga svaret.

En sekundsnabb överblick senare hade jag dragit slutsatsen att friseringen inte var allt för illa, och fortsatte lika lugn: Jaha... Men vart har du lagt saxen lilla gumman? Det trollades fram en liten nagelsax från ett finurligt gömställe och sedan kom nästa hand fram med spretandes fingrar "Häj haj ja inget håj å de kom baaja liite blod!". Hon hade visst klippt naglarna också...

Ett plåster senare ser jag hårlockspåret som leder från badrummet till tjejernas rum.

Ja ja... Fingrarna satt ju kvar även den här gången.