Under vårt soffbord satt ett litet flickebarn helt tyst och SVARTMÅLAD i ansiktet! Snabbt insåg jag (mycket tack vare lukten, hon är bra på att gömma grejjer lilltjejen) att hon på något sätt hittat en spritpenna. Hon hade hunnit märka upp filten som tack och lov låg över soffan, en bok och soffbordet för att inte tala på sig själv då....
Efter viss tvagning var flickebarnet inte helt nöjt och inte heller helt rent.
Hon har en järnvilja detta barn och när jag sa att man INTE fick rita på annat än papper svarade rackarungen"De e ju jättefiint juh!! Nu blij ja ajj på dääj!"
4 kommentarer:
hahaha! klockren bild på henne - förgrymmad och skyldig på en och samma gång :D mja med småbarn i antågande har jag lagt planerna på ny soffa lite åt sidan (typ....5 år) det lär ju bara bli ett sjå att försöka hålla den i bra skick liksom ^^
Hahha jaa underbart (fast kanske ändå inte ;))
Tyckte inte hon lät sådär arg i luren när hon berättade hur fint det blev ;)
För en konstnärssjäl må inga begränsningar få finnas :)
Hahaha... tysta barn - livsfarligt!/Mimmi
GAPSKRATT!! Älskade lilla Al-caida unge!!! Ja tror jag dööööööööööööööör... :)))
Kramiiiz från den stolta gudmodern <3
Skicka en kommentar