Håkan

Jag har en inre konflikt när det kommer till en av dotterns favoritböcker. Dels är språket inte riktigt vad jag önskar sen tror jag böckerna riktar sig till lite äldre barn. Anledningen till att jag ändå köper dem är att vår första Håkan Bråkan-bok var fantastiskt rolig och beskrev hur bebisar kom till på ett mycket behagligt sätt när man får många mindre behagliga frågor...

En annan bra anledning är att böckerna är skrivna ur ett kill-perspektiv och inte är rosa, glittriga och pluttinuttiga! Där har vi ju förvisso ett av mina problem... Håkan skriker typ "Jag är superhjälte och ska DÖÖÖDA alla skurkar!!" (inget citat)... Böckerna tar ändå upp genusfrågan på ett skönt sätt och min lilla prinsessa (5,5år) gillar dom skarpt!

Bokrean resulterade i bok nr 3 med samma huvudperson. Mamman (jag) inhandlade glatt denna bok utan att bläddra något värst i den. Till min dotters förtjusning innehöll den en nakenchock! Lyckan var total! Det diskuteras livs levande snoppar och är ännu en bok som tar upp genus. Börjar så smått fundera på om författarna har gått eller borde gå i psykoanalys....