Upp för en kulle,

... ner för ett berg.
Den som kom på det har nog varit med på ett och annat.

Jag vet att ibland tror man att man nått botten, men så visar det sig vara en avsats på vägen ner. Man kan liksom inte föreställa sig att det kan bli värre, men så blir det det ändå. Om man vore religös hade man kanske sagt att "Guds vägar äro outgrundliga". I kväll känns sådant som rent dravvel och jag är lite förbannad på universum som behandlar en del så orättvist! Man är i slutändan bara människa och ibland förfäras jag utav vilka laster och sorger man då ska behöva bära.

Jag åker bort över helgen och är lite osäker på om jag får möjlighet att uppdatera, men återkommer på söndag.

Kram på er allihop, och kom ihåg att vara rädda om varandra!