Skam och sorg

I dag skäms jag över mitt gnäll igår.

Jag blev brutalt påmind om hur skört livet är och hur värdefull all tid med de människor vi vill ha nära är. Familjen, vännerna, släkten och kollegorna - alla har sin plats och jag vill inte vara utan någon av dem.

Att man kan känna stark samhörighet med en människa och ett kollegie man aldrig träffat kanske är märkligt. Men arbetar man under samma, lite annorlunda, förhållanden så tror jag samhörigheten stärks, även långväga.

I dag ska jag iaf vara glad och tacksam över att jag känner att jag ska ta några huvudvärkstabletter!