Ja, här pendlar humöret friskt må jag säga. Blir nästan åksjuk själv!
Från tristess och leda till snudd på eufori vidare till... ja, vad kallas den grop jag snubblade ner i nu tro?
Fånigt lycklig över att ha kommit in på önskat program på uni i höst meddelade jag detta stolt till alla som hade en liten stund att lyssna. Jag kände en stark vilja till att fira!!! TJOOHOO!!
Dessvärre är folk duktiga på att kapa vid fotknölarna.
"HUR ska du klara det med alla barn och allt??"
"SÅ länge!? Du har ju redan läst en evighet utan att bli någonting!"
"Hur törs du skaffa mer lån nu när S är arbetslös också?"
"Vill du verkligen bli bitter socialtant?"
"Ja, JAG begriper då inte hur du ska lösa det där...!"
"Men ni har ju så mycket annat som måste göras först..."
Det var några av sista dygnets kommentarer... Visst har jag fått positiv feedback också, men det är så´n här skit som tar dessvärre.
Det är ju inte så att jag inte läst förut och iaf har en liten susning om vad jag ger mig in på. Jag vet att det kommer svida i själ, kropp och hjärta, men jag vill BLI något!! INTE gå tillbaka på sjukskrivning vilket faktiskt är mitt enda alternativ.
Så! Nu har jag gnällt färdigt och planerar inte ta upp ämnet igen.
Jag är med andra ord på tok för känslig i ämnet för att diskutera det ;o)