I morse väcktes jag av telefonen och ett dödsbud.
det är min barndoms tomte som gått bort. Det är många kära barndomsminnen som dyker upp och hjärna och hjärta skenar lite ibland. Jag tänker mycket på hans fru som är min mormors syster. Hon måste vara i upplösningstillstånd. Jag känner ett behov av att åka till henne, fånga in henne i bomull och bara krama. Länge. Hon är en kvinna på 75år som blivit själv med hus och allt som hör till. En kvinna som levt för sin man och sina söner. En kvinna som skulle vända ut och in på sig själv för att hjälpa någon annan. En kvinna med näst intill utplånad självkänsla och identitet.
Det här är 5:e dödsbudet på tre veckor, dock det närmaste. De andra berör självklart, men har mer drabbat mina anhöriga.
Jag börjar bli trött nu, livet befinner sig åter igen i en uppförsbacke. Tur att man vet att det planar ut.
4 kommentarer:
Vad tråkigt! Fem dödsbud på tre veckor?! Inte konstigt att det känns som att du befinner dig i en uppförsbacke! Ibland är livet bara för tungt... men kom ihåg att "efter regn kommer alltid solsken"!
Ha dé bra!
Tack du! Nej visst är det så att solen kommer fram igen, tack o lov!
Big hug från löddriga mej .
Ta hand om er o andas lite då och då.
Btw... ser allt räknaren jag :)
Skicka en kommentar